lördag 26 april 2008

Veckan som gått..

...har varit en av de tyngsta i mitt liv någonsin. Chocken efter allt som hänt har lagt sig och verkligheten har kommit ifatt mig.
Panikångesten har varit en ständig följeslagare denna vecka och efter den kommer en mördande trötthet.
När jag trodde att jag nått botten sjönk jag ytterligare och det är svårt att ens hålla sig flytande. Var på familjerådgivningen tillsammans i onsdags och det var väl ok men det gör så djävulskt ont att höra Johan säga: -Jag älskar dig inte alls längre och att han är nöjd med sitt liv.
Ska inte dit mer nu för de tycker att vi är så olika långt i vår bearbetning att det inte ger något. Kanske har dom rätt vad vet jag. Jag famlar i mörker utan varken ljus, kompass eller karta....
/Anna

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

Jag lider verkligen med dig. Jag undrar om du är ok med att ni inte ska gå på familjerådgivning längre el inte. Se till att du får den hjälp som DU behöver! Kanske du skulle vilja ha ngn att prata med nu när det är jobbigt, hoppas att du har det eller att det går att ordna.

Vill bara förklara lite vem jag är, kanske känns konstigt när människor du inte känner kommenterar i din blogg, jag gör det för jag tycker det känns skumt att gå in och läsa utan att skriva något. Jag råkade hitta hit när jag kollade på olika scrapbloggar. Har ingen blogg själv men jag brukar vara på scrapforum som Scrappiz, heter isabeli där med (men inte i verkligheten!).

Ta hand om dig!

Eva tankar sa...

Lilla Anna.. Du min lillasyster!!
Livet är hårt! Såklart har Johan gått vidare Här och Nu..
Du blev ju chockad av hans beslut..
så snart chocken är över och du kommer in i ditt EGNA lilla liv.. ja.. tänk vad skönt att vara sin egen.. ändra riktning på livet.. komma tilbaka till den Du egentligen är .. inte till den som du formats till..att vara..
Du är en RIKTIGT mysig och rolig tjej som är såå lätt att tycka om..du är busig och får så många att skratta..
Jag är avundsjuk för att du har en så fantastiskt mysig empatisk och generös Pappa i Tomas
Jag blir varm i hjärtat när jag ser hur Er relation är..
Det är svårt att glädjas åt allt det som är självklart.. men det känns bättre när man vet att man ska ha de människorna där resten av sitt liv.. Många goa kramar Eva