Att vara ensam...

Min man har lämnat mig och det är så svårt. Han släppte bomben i tisdags och i söndags flyttade han. Jag hade ingen aning om att han inte kände något för mig längre så just nu är jag nog i chock. Vill ju bara att allt ska bli bra men jag tror det är försent. Han har sårat mig något fruktansvärt och jag vet inte om det någonsin kan bli bra igen även om han skulle vilja.

Just nu försöker jag överleva en timme i taget. Det är svårt att vara ensam när man aldrig har varit det. Jag träffade Johan när jag var 19 år och flyttade vid 21 års ålder direkt från mina föräldrar ihop med honom. Jag måste vara stark och kämpa just nu men det är svårt att stå stark när man är van vid att ha någon vid sin sida.

Det är svårt att handskas med arga barn när man själv går på knäna. Man vill ju vara en bra mamma allra helst nu men det är så svårt att hantera deras ilska och man blir sårad även av deras hårda ord.

Just nu längtar jag efter min mamma och hennes armar om mig. Man undrar liksom hur mycket skit en enskild människa ska behöva ta. Är så rädd att det ska hända min pappa något nu.

Ett stort tack till alla er som stöttar mig nu utan er överlever jag inte. Det är skönt att känna sig omtyckt även om jag just nu helst av allt skulle vilja bli älskad av den man jag trodde jag skulle leva resten av mitt liv med.
Kram Anna

Kärlek?

Hur överlever man att den man älskar mest i hela världen inte älskar en längre?

Jag är så fjantig...

Jag är så otroligt löjlig men jag har så svårt att sova när Johan inte är hemma. I helgen har han varit och hälsat på en kompis i Göteborg och jag har verkligen inget emot att han åker iväg. Det är en lyx som ingen av oss någonsin skulle missunna den andra men jag kan bara inte sova när han inte är här. Det handlar inte om att jag är rädd för att vara själv utan mer om att det är tomt i sängen. Sen ska jag inte sticka under stol med att det alltid finns nån slags rädsla att det ska hända honom något. Det har blivit så mycket värre sen mamma dog, kanske av förklarliga skäl, men det är verkligen jobbigt. Vill ju vara en sån där cool och lugn människa som inte oroar mig och nojjar för allt men ju äldre jag blir desto större blir rädslan att det ska hända mina närmaste något.
Nu är han iallafall hemma och det är väldigt skönt.

Kram TramsAnna

Det är skandal!!!!!!

Det är verkligen skandal att Christer Sjögren direktkvalificerar sig till Globen. Det är ju så man skäms för att vara svensk. Tack gode gud att Amy Diamond gick vidare iallafall. Jag hade ju gärna sett att Michael Michailoff hade gått vidare också men det trodde jag inte.
Kram Anna

Nycke fikapan

Häromdan kom Amanda in till mig vid datorn och sa att hon ville titta på Nycke Fikapan. Det tog en stund innan jag fattade att det var Nicke Nyfiken hon ville se. SÅ SÖT. Tvingade henne att säga Nycke Fikapan flera gånger till bara för att det var så gulligt.
Något som inte var lika gulligt men desto roligare var när hon sa att hennes mamma jobbade på kukhuset. haha. Jag kan säga att mina arbetskamrater tyckte att detta var mycket underhållande. Stackars Amanda fattade inte varför alla skrattade åt henne.
Kram "kuksköterskan" Anna

Brutet nyårslöfte

Jag lovade ju att blogga mer och inte mindre men jag har bara inte hunnit. Har jobbat en del extra pga kräksjukeutbrott på jobbet med 14 personal som insjuknat och nästan lika många patienter.
För övrigt har livet bara rullat på som det har en tendens att göra.
Min scrapblock har släppt litegrann och jag har gjort en LO förra veckan (visar sen)
Har kommit in i ett lässtim. Det var så längesen jag hade ro att sitta och läsa men senaste veckorna har jag läst flera böcker. Just nu håller jag på med en bok om en kvinna som förlorade sin man och två av sina tre barn i tsunamin. Den heter "När livet stannar" och är skriven av Malin Sävstam. Så sorglig men ändå spännande. Jag är så imponerad av att hon bara står på sina ben och överlever men vi människor har en enorm överlevnadsinstinkt. Även om livet ALDRIG blir detsamma för henne kan hon ändå så småningom hitta viss mening med livet. När jag läser sånt här känner jag en sån enorm tacksamhet över min familj även om även jag saknar en bit av den.
Kram Anna