tisdag 19 februari 2008

Att vara ensam...

Min man har lämnat mig och det är så svårt. Han släppte bomben i tisdags och i söndags flyttade han. Jag hade ingen aning om att han inte kände något för mig längre så just nu är jag nog i chock. Vill ju bara att allt ska bli bra men jag tror det är försent. Han har sårat mig något fruktansvärt och jag vet inte om det någonsin kan bli bra igen även om han skulle vilja.

Just nu försöker jag överleva en timme i taget. Det är svårt att vara ensam när man aldrig har varit det. Jag träffade Johan när jag var 19 år och flyttade vid 21 års ålder direkt från mina föräldrar ihop med honom. Jag måste vara stark och kämpa just nu men det är svårt att stå stark när man är van vid att ha någon vid sin sida.

Det är svårt att handskas med arga barn när man själv går på knäna. Man vill ju vara en bra mamma allra helst nu men det är så svårt att hantera deras ilska och man blir sårad även av deras hårda ord.

Just nu längtar jag efter min mamma och hennes armar om mig. Man undrar liksom hur mycket skit en enskild människa ska behöva ta. Är så rädd att det ska hända min pappa något nu.

Ett stort tack till alla er som stöttar mig nu utan er överlever jag inte. Det är skönt att känna sig omtyckt även om jag just nu helst av allt skulle vilja bli älskad av den man jag trodde jag skulle leva resten av mitt liv med.
Kram Anna

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kom ihåg, jag finns här, natt som dag! Slå en pling och jag kommer så fort jag kan! *kramar om*
Säg till om du vill ta en fika, prata lite, eller bara ha nån i din närhet!

Eva tankar sa...

Anna Jag älskar dig!
Det är tungt nu Anna.. Du är som en lillasyster till mig Anna..
Jag älskar dig av hela mitt hjärta.. Tårarna rinner längs mina kinder. jag önskade att Barbro var här med sin positiva energi och sina goa varma kramar, sina rödmålade naglar och sitt underbara skratt!

Du har varit här med dina fantastiska tjejer.
Jag gråter med dig nu Anna jag är så ledsen över det som händer i ditt liv...
Kan jag stötta dig så hör av dig dag som natt!
Kom hem till oss om ensamheten blir svår..
Du är aldrig i vägen hos oss.. Här finns hjärterum till dej Anna!!
Kram Anna!!

Eva tankar sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Kajsan sa...

Åh, jag kan inte låta bli att skicka dig en kram! Hittade hit via Åsa, badankas sida och vill bara skicka dig massor med styrka, en stor kram och hoppas på att det blir bättre snart snart snart!!! Det är svårt att hitta rätt ord och att skriva något som värmer just nu! Men skönt att se att du har massor med vänner som stöttar och finns där. Tänker på dig å skickar en stor bamse kram och hoppas du får må lite bättre snart! Med vänlig hälsning från Karin/Kajsan.