I lördags var det ju allhelgona, inte att förväxla med halloween, då tänkte vi lite extra på vår fina fru, mamma och mormor som inte längre finns här hos oss.
I fredags kväll var vi på kyrkogården och tände ljus och tjejerna hjälpte till att lägga ner mammas fina gravdekoration i form av ett hjärta.
Kan inte för mitt liv förstå att det är två och ett halvt år sen jag sist hörde hennes röst, kände hennes doft och hennes armar om mig. Skulle ge vad som helst för att ha henne här eller åtminstone få höra hennes röst om så än bara i telefon.
Mamma, du fattas mig, hoppas du vet att jag älskar dig.
Din lilla Anna.
"Som en vind i ditt hår
På den väg där du går
Skall jag alltid finnas kvar
Hos dig
Som en våg mot din strand
Och som sol i din hand
Skall du känna min närhet ibland
Som en vind i ditt hår"
-Ingela "Pling" Forsman-
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Anna.
Vad vackert du skriver.
Kramar
Hej!
Hamnade här av en slump, berördes mycket av det du skriver, kanske för att det påminner mycket om min saknad efter en älskad mamma, men på nåt sätt känns det ändå skönt att man faktist inte är ensam om det även om det känns så ibland. Ha det gott!
Skicka en kommentar