Mors dag.

Idag är en tung dag. I många avseenden men framför allt saknar jag min mamma. Svårt att fira morsdag utan henne. Fick en jättefin blomma av flickorna som deras pappa köpt. Jättegulligt men jag dör av omtanken. Jag vet att jag ska vara glad för att det är så men det är svårt.
Ikväll plockade Smilla en STOR bukett smörblommor till mig helt på eget initiativ.
DET var den finaste morsdagspresent jag kunde få.
Älskar mina flickor så men det är svårt att älska ensam.
Kram Anna

Förändring..

Håller på att förändra min blogg lite Vet inte riktigt hur jag vill ha det Har ju mina favoriter hos andra bloggare men jag måste ju hitta MIN identitet. Testar lite nytt. Den superfina rubrikbilden har min "bigsis" Eva gjort till mig Tack tack tack. Antar att det är här Anna H svarar "varsågod" för att återknyta till ett intern skämt som jag ska berätta om imorgon när jag inte håller på att ramla av stolen av trötthet.
Kram Anna

Susanne Bier

Och så har hon gjort det igen Susanne Bier. Ikväll var jag på bio och såg "Things we lost in the fire". Åter igen en film som berör på djupet. Som med underbara bilder och känslosamma ord når ända in i hjärtat på mig. Den når inte riktigt upp till min "all time favorite": Efter bröllopet men likafullt en sevärd film.

Ps Glöm inte näsdukar.

En dag i skolan.

Idag har jag varit med Smilla i skolan. En jättehärlig upplevelse allra helst eftersom flickorna är hos sin pappa denna veckan och jag saknar dem så mycket.
Det var jättekul att se hur klassen är. Jag kan väl säga att en hel del av dem har väldigt mycket myror i brallan.
Måste faktiskt stolt få säga att min dotter faktiskt kan uppföra sig vilket gör mig glad. Då har jag ju trots allt lyckats med det jag vill även om hon också ballar ur totalt ibland allra helst här hemma =).
När man sitter och iakttar barnen ser man vilken hierarki som råder i deras värld och det gick ganska snabbt att avgöra vem som var coolaste killen, den som är blyg, tramsfian och den ordentlige.
Alla har en ganska tydlig roll även om vissa är mindre utstuderade och vissa absolut är mindre bra.

Det blir också ganska tydligt att den som är "coolast" kanske inte är den som är tuffast inuti och när det väl gäller dvs allt är precis som i vuxenvärlden...
Ett inlägg från skolbänken Kram Anna

Veckan som gått..

...har varit en av de tyngsta i mitt liv någonsin. Chocken efter allt som hänt har lagt sig och verkligheten har kommit ifatt mig.
Panikångesten har varit en ständig följeslagare denna vecka och efter den kommer en mördande trötthet.
När jag trodde att jag nått botten sjönk jag ytterligare och det är svårt att ens hålla sig flytande. Var på familjerådgivningen tillsammans i onsdags och det var väl ok men det gör så djävulskt ont att höra Johan säga: -Jag älskar dig inte alls längre och att han är nöjd med sitt liv.
Ska inte dit mer nu för de tycker att vi är så olika långt i vår bearbetning att det inte ger något. Kanske har dom rätt vad vet jag. Jag famlar i mörker utan varken ljus, kompass eller karta....
/Anna

Smilla 7 år

Nu har det gått ett tag sen jag bloggade och Smilla har hunnit fylla 7 år. Tänk att hon är så stor min tjej. Vi firade med paket på morgonen och på kvällen var "familjen" ( vet inte längre vad som är familj och inte) här. Det var ju en upplevelse jag inte önskar min värsta fiende men jag hoppas att Smilla hade en bra kväll i allafall. Hon fick mycket fina saker bl.a en ny cykel, kläder, en klocka och mycket mycket mer.

I fredags hade hon sina kompisar här på fest med tacos, "drinkar" och määängder med godis. Det var en lugn och mysig tillställning och trots att det var 8 barn här märktes dom knappt.

Kram Anna

Allting är relativt...

Tänk när man hade ett barn då tyckte man det var SÅ jobbigt sen kom tvåan och så kunde man inte fatta att det var så jobbigt med ett barn.
När trean kom så tyckte man liksom vad gnäller man om när man är två vuxna och två barn då är det ju iallafall en vuxen per barn.

NU när man är ensamstående med tre barn inser man att man verkligen inte räcker till och tre barn och två vuxna känns som en underbar lyx, det som var så jobbigt innan.
Undrar vad som skulle kunna få mig att säga ensam med tre barn är väl inget jämför med detta. Vad det än är hoppas jag att jag inte behöver uppleva det ialla fall.
Tro nu inte att jag vill slippa mina barn för dom är det käraste och finaste jag har men det tär på psyket att alltid känna sig otillräcklig.
Kram Anna