lördag 29 mars 2008

Underbart påsklov...

Måste bara berätta om vilka mysiga dagar Smilla och jag har haft på påsklovet.
Tjejerna är ju egentligen hos Johan denna veckan men eftersom jag var ledig och Smilla hade påsklov har hon varit hos mig två dagar.

Helt underbart!!!.

Jag hämtade henne på fritids i tisdags och då åkte vi direkt till friskis och tränade. Hon var med och gympade och tyckte det var jättekul.
Efter det åkte vi ut till Eva som fyllde år för att lämna en blomma och då blev vi inbjudna på kvällsmat. ( Tack snälla Eva för maten och den trevliga stunden Kram)
Smilla lekte med Ella och Tintin och sen vid närmare 20 åkte vi hem.

Jag hade lovat Smilla att vi skulle se på film på kvällen så sagt och gjort. Vi såg Rosa-the movie och hade en fantastisk mamma- dotter stund. Guld värt när livet är som det är. Vi somnade nästan i soffan båda två och sen fick hon sova i min säng. Härligt men hennes lilla kropp där så nära min egen.

Dagen efter spenderade vi på simhallen där min fantastiskt duktiga dotter lärde sig att simma. Vi lekte en massa i äventyrsbadet och hade verkligen jätteroligt. Så härligt att kunna ge henne all min uppmärksamhet.

Lämnade hem henne vid 18:30 efter att hon varit med och demonstrerat för att hennes mamma skulle få lite mer pengar i lönekuvertet. "Ge min mamma mera pengar" skrek hon så fint. ( Innan vi kom dit undrade hon var vi skulle lägga pengarna vi skulle få hihi så rolig. Om vi ändå hade fått några pengar;o)

Idag kom hon hit igen på morgonen och vi åt en trevlig frukost tillsammans och sen åkte vi till stan. Berättade för henne redan i onsdags att hon skulle få något för att hon varit så duktig och lärt sig simma och idag avslöjade jag vad det var: Hon skulle få ta hål i öronen. Vilken lycka. Hennes gröna ögon lös som guld.
Så vid 14:45 var det dags. Det var en lite nervös tjej som steg in på Salong Gränslös. Hon fick börja med att välja vilka öronhängen hon ville ha och hon visste med en gång när hon såg dem. Hon valde ett par som såg exakt likadana ut som mina pilgrimöronhängen och deklarerade sedan stolt att -Då har vi likadana du och jag mamma. LYCKA i mammahjärtat.

När det sen var dags var hon så duktig, hon sa inte ett ljud och hon blev SÅ fin. Hon såg så stor ut min "lilla" tjej.

Och nu för att komma till kärnan och det mest underbara av allt dessa dagar...Vi har inte bråkat en enda gång. Och jag hoppas att hon förstår hur mycket jag älskar henne (och såklart även hennes systrar)

Har du orkat läsa ända hit är jag imponerad men det här var det jag hade att berätta idag.
Kram Anna

måndag 24 mars 2008

Boknörd JAAAA!!!

Gjorde ett test Såhär mycket nörd är jag...

söndag 23 mars 2008

GLAD PÅSK


Det har varit mycket trista inlägg sista tiden men livet är hårt. Här kommer iallafall en liten påskhälsning och en fin bild på mina underbara flickor. De var så söta när de var ute och påskade i torsdags. De fick massor med godis och var såklart MYCKET nöjda. Sen dess har dom ätit godis konstant !! och jag gissar att det inte blir mindre när de ska till sin pappa ikväll.

Kram Anna

måndag 10 mars 2008

Längesen...

Det var väldigt längesen jag skrev men min ork har inte varit på topp om man säger så.
Jag försöker överleva en timme i taget men det är knappt det går. Johan har nu flyttat till en egen lägenhet och det är SÅ svårt. Kan liksom inte greppa att han bara har slutat älska mig och är nöjd med att ha sin egen lägenhet. Att han dessutom redan har ersatt mig känns som ett fruktansvärt hån och jag slits mellan avsky och en enorm längtan efter honom och det fina vi hade. Det var inte såhär jag hade planerat mitt liv och meningen med detta livet kan jag absolut inte finna. Gör en massa saker på rutin och frågar mig sen varför???
Avskyr att må såhär dåligt men jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta svarta hål jag befinner mig i, ser inget ljus någonstans.
Saknar mina barn så att jag håller på att gå sönder.
Kram Anna

tisdag 19 februari 2008

Att vara ensam...

Min man har lämnat mig och det är så svårt. Han släppte bomben i tisdags och i söndags flyttade han. Jag hade ingen aning om att han inte kände något för mig längre så just nu är jag nog i chock. Vill ju bara att allt ska bli bra men jag tror det är försent. Han har sårat mig något fruktansvärt och jag vet inte om det någonsin kan bli bra igen även om han skulle vilja.

Just nu försöker jag överleva en timme i taget. Det är svårt att vara ensam när man aldrig har varit det. Jag träffade Johan när jag var 19 år och flyttade vid 21 års ålder direkt från mina föräldrar ihop med honom. Jag måste vara stark och kämpa just nu men det är svårt att stå stark när man är van vid att ha någon vid sin sida.

Det är svårt att handskas med arga barn när man själv går på knäna. Man vill ju vara en bra mamma allra helst nu men det är så svårt att hantera deras ilska och man blir sårad även av deras hårda ord.

Just nu längtar jag efter min mamma och hennes armar om mig. Man undrar liksom hur mycket skit en enskild människa ska behöva ta. Är så rädd att det ska hända min pappa något nu.

Ett stort tack till alla er som stöttar mig nu utan er överlever jag inte. Det är skönt att känna sig omtyckt även om jag just nu helst av allt skulle vilja bli älskad av den man jag trodde jag skulle leva resten av mitt liv med.
Kram Anna

onsdag 13 februari 2008

Kärlek?

Hur överlever man att den man älskar mest i hela världen inte älskar en längre?

söndag 10 februari 2008

Jag är så fjantig...

Jag är så otroligt löjlig men jag har så svårt att sova när Johan inte är hemma. I helgen har han varit och hälsat på en kompis i Göteborg och jag har verkligen inget emot att han åker iväg. Det är en lyx som ingen av oss någonsin skulle missunna den andra men jag kan bara inte sova när han inte är här. Det handlar inte om att jag är rädd för att vara själv utan mer om att det är tomt i sängen. Sen ska jag inte sticka under stol med att det alltid finns nån slags rädsla att det ska hända honom något. Det har blivit så mycket värre sen mamma dog, kanske av förklarliga skäl, men det är verkligen jobbigt. Vill ju vara en sån där cool och lugn människa som inte oroar mig och nojjar för allt men ju äldre jag blir desto större blir rädslan att det ska hända mina närmaste något.
Nu är han iallafall hemma och det är väldigt skönt.

Kram TramsAnna